sofie bengtsson

Förutom att operasångaren vann så har helgen varit så jäkla bra. Jag och Janni har dansat alldeles för mycket. Eller nej, man kan inte dansa för mycket. Fredag. Vi snurrade runt i Utby och hade roligt nere i källaren, i det gungande vardagsrummet och utanför Ica. Det var något med den där väggen, jag vet inte. Haha.
Gårdagen hos Bea var klockren. Segertåget genom hela huset, dansande till en massa musik. Jag och My ville skaka rumporna med France men det ville tydligen inte resten. Men äh, vi tar igen det i april! Jag älskade folket runtomkring mig. Jag älskade att jag skrattade så att jag fick ont i magen. Vi tackar Silvia för det. Och snubbarna som störde när jag och Julia äntligen skulle få kissa. Och såklart att jag har så sjukt bra vänner. Jag älskar också att jag har träningsvärk i rumpan och låren idag.

Söndag idag, min braiga helg har fortsatt. The City. Bra musik. Pratat i telefon. Sånt dära. Imorgon är det måndag. Kan det inte vara helg varje dag. För nu vet jag att varje dag faktiskt är som en fest. Om man bara vill.

Vad hände där liksom? Jag trodde det var vår nyss. Men nej, tydligen inte. Det är ju inte så att det snöade några enstaka flingor heller. Det är typ i stil med snöstorm. Allt är vitt utanför, det är vinter igen.
Jag som ska övningsköra imorgon, det kommer ju vara skithalt och jag kommer köra av vägen. Få minneslucka och glömma var gasen sitter. Aja, det löööser sig.
Efter det tar jag och min rumpa och placerar oss på Café Ängla. Tre stycken till snygga rumpor också. Vi har en resa att planera. I like it. Hoppas att det löser sig med trådlöst internet så vi kan leta runt på internet.

Ikväll ska jag ta mig och springa. Drar med mig tjejen som tydligen tyckte att jag skulle straffas idag. Den lilla spjuvern. Och så killen som är nervösare än jag för körlektionen imorgon. Vi ska köra samtidigt, ska nog allt få honom att göra ett och annat kärringstopp.

Nu ska jag tydligen ner till källaren. Adios snyggingar

Jag är trött och jag är hungrig. Jamen då var väl allt som vanligt då. Onsdag baby, onsdag. Mitt i veckan, snart helg. Jag älskar helg. Utby ska göras osäker på fredag, delar av gamla 9j är i farten, det kan bara gå på ett sätt.18-årsfirande på lördag. Jag ska sova en massa.

Jag har precis gjort mat till min bror, någon thaigrej rätt i pannan. Klart. Att han inte tyckte det var gott sedan var en annan historia. Gick tillbaka till geografin. Det var så tråkigt så jag satte mig här, nu när datorn äntligen fungerar. Jag försökte vara teknisk, byta några grejer eftersom strömmen hade gått i något rum. Slutade bara med att jag stängde av hela huset på el. Men så kom husets riddare hem och det var fixat.

Annars har jag ätit klubba idag, det ni.

Det regnade men vad gjorde det. Ingen kom hem tomhänt. Jag har letat hur länge som helst efter en väska med nitar på. Idag hittade jag den, jag är kär. En svart från Zara, tittar både en och två gånger på den när jag går förbi den där din ligger på min säng. Janni hittade en väska hon med, med fransar, det är ju trots allt vilda västern i vår, den var snygg! Vi köpte halsband från h&m:s herravdelning. Skitbilligt. Och så snyggt.
Nu lyssnar jag på Christina Aguilera på högsta volym. Lady Marmalade, kommer ihåg när vi samlat klassen i aulan. Det var roliga timmen och vi hade ställt upp någon bänk som något slags podie på scenen, använt toarullar för att göra mikrofoner och så den låten på. Där stod vi och mimade, tyckte vi var skitbra. Visst, vi säger så. 
Annars pluggar franska. Une boum. Kladdar. Kollar bloggar.

För det är onsdag och det är 30 dagar kvar tills jag fyller år. Jag vet inte om det kan bli så mycket bättre. Eller jo iochförsig, imorgon är det bara 29. Jag älskar att fylla år, jag är sprallig som ett barn hela dagen innan, kan inte sova, vaknar jättetidigt och lyssnar när dom tassar på tårna där ute. Och sedan sover jag räv, såklart...

Sovmorgon imorse. På något konstigt vänster tycker jag alltid att en timma är så mycket längre när man har sovmorgon än när man börjar tidigt. Därför behöver jag aldrig springa till bussen då, himla bra. Lunch med arbetsparet, Hannes och porris. Duka bord och vara blind på pedagogiskan och nejdå jag och Sandra gick inte alls in i väggen.

Nu är det ekonomi, men jag har bakat i alla fall, alltid något. Porris kan recept hon, det vill jag lova. Pussen