sofie bengtsson

Jag är hemma, men jag vill tillbaka. För det har varit kanoners, men det gick för fort! Vädret sög vissa dagar. Har nog aldrig haft så mycket sol som förra året och aldrig såhär lite sol som detta året. Så den lilla sol jag har fått är när solen tittat fram någon gång då och då och tolv minuter solarium, om nu det räknas. Aja, backarna blev iallafall skitgoa för all snö. Annars har vi åkt puder och missat liften. Hamnat i någon dal med snö upp till midjan och gått med norskar ändå bort till backen. Mamma har tagit alldels för mycket posekort och pappa har lurat ut oss på både en och två raviner. Men det gick jämnt ut när Coldplay spelades på restaurangerna i backen.

Utgång gällde på tisdagen och onsdagen och det var skitkul, yes indeed. Onsdagen var grym. Började hemma hos säsongarna och slutade på Kandahar. C-vitamin och raklödder, snökrig, en massa dansande till grym musik, en kundvagn, en nästan inlåsning på hotelltoan, en lång väg in till stan med tvillingarna och snack om jag vet inte vad, för mycket läppglans, en delad dricka och en kamera. Och jag kan titta på bilderna om och om igen!

Så imorse kom vi hem, klockan halv sju och föll ner i våra sängar efter att ha kört hela natten. Mötte Johanna mitt ute i ingenstans på någon rastplats där restaurangkillen inte visste hur man lagade pasta. Och det var på håret att vi hann till en bensinmack, annars kanske vi hade stått kvar där nere någonstans på en tysk åker.

Nu ligger matteboken framför mig och det ska pluggas lite innan jag springer iväg och träffar Filip. Och just det, någon har varit kanonsnäll och gjort om bloggen när jag har varit borta. Kan det vara en Kattis? Tack lover.